Fembarnsmamman

   
Här kommer några bilder från julen.
Vi börjar med Lilla Julafton, då är det tradition här i huset att barnen pyntar julgranen.
Det får dom va med på från dom kan krypa.
I år är allra första gången vi vågar ha ljus på granen, så det är vi rätt glada för.
Det syns tydigt på några ansiken att det är jul - och ledigt - därför att nu får dom O'boy...
Så lite chokladansikten är det, ja...









   

Sen, nån gång vid 00.30-tiden om natten kom jultomten! ! ! *ööööh, ja, ni vet...*

  


Ja, det är lite dammigt på golvet sen kvällen innan...


Sen blev det en lååång dag... Vi va i kyrkan i flera timmar och åt och åt och åt julmat.
Sen kom vi hem och väntade och väntade och väntade på Far-i-Huset.


Här är dom alla fem i julkläderna sine.
E-97 och R-99 fick sina tunikor i födelsedagspresent från farmor eller mormor (minns inte helt).
J-02 fick sin fina skjorta inför fotograferingen i november.
Och småflickornas klänningar köpte jag precis innan jul på tradera för 5;- stk.

God fortsättning, allihopa!!!

Ja, den började ju med et skrik och lite panik, men sen va den som "vanligt".
Gubben åkte iväg vid 09-tiden för att jobba.
Och jag gjorde i ordning barnaskaran.
Strök kläder och tjatade.
Sen tvättades det bort cholkad från ansikten, händer, magar och lår.
Så när Gubben hämtade oss kl.11.30 trodde jag alla var rena och fina.

Vi va på julfirande i kyrkan vår från 12-15 och under den tiden upptäckte jag att minst ett öra va fullt av choklad... och jag hade missat några fingrar.
Ja, ja.

Ungarna trivdes. Jag hade gjort i ordning ett pysselbord åt barnen så dom kunde hålla sig lite sysselsatta. Tre timmar kan bli lite drygt för barn, även om det var löst program och mycket god mat och fika.

Gubben körde oss hem så vi hann titta på Kalle Anka. Inte alla va lika intresserade av det, Sims2 är också kul.

Och efter mycket väntande och tjatande kom Far-I-Huset äntligen hem kl.16.30.

Då va det direkt till julgranen. Inte en sekund fick gå till spillo! ! !
Det va nätt o jämt att vi kunde hejda barnen så vi kunde få en viss översikt över att rätt barn fick rätt paket.

Alla barnen va nöjd med alla paketen dom fick.
Tusen tack ! ! !

PS

O-05 vaknade först i dag med.

Men denna gången väntade hon till 07.

Da jag bar henne ner trappan och hon såg granen sade hon "öppnat paket, du och jag mamma, öppnat paket".

Ja, ja, lite verklighetsförvrängning kan jag nog leva med *ler*

När A-05 vaknade va hennes kommentar om granen "många paket", "ja-a" svarade syrran.

Gulligt, det är ju den första julen dom är så stora att dom lär komma ihåg....

Äntligen va det dags att göra pepparkakshuset!
Efter en lång dag för oss allihopa.

I början va alla barnen samlade, men dom tre stora hittade på annat, men dom små va mycket, mycket engagerade i vad som hände.

Det lär bli sent i kväll då barnen är höga på socker *ler*

Den gamla julsången

Någon släpade sig fram längs vägen. Det duggade och han frös. En talgoxe satt på en björkgren med
uppburrade fjädrar.
- Vem är du som släpar dig fram? frågade talgoxen.
- Jag är den Gamla Julsången, svarade vandraren. Alla har glömt mig. Sjung mig du, lilla talgoxe.
- Nej tack, jag är så hes. Och jag bryr mig inte om julsånger, jag tycker om vårvisor.

Och talgoxen flög sin kos. Den Gamla Julsången fortsatte trött sin väg.

Då mötte han en Rik Handelsman.
- Jag är en Gammal Julsång. Du kunde mig bra som barn. Sjung mig, du!
- Nej, nu har jag glömt dig. Klangen av pengar i kassakistan är den vackraste sång jag vet. Gå din väg, jag har ingen tid att öda, jag måste fundera på hur jag ska öka julförsäljningen.

Och den Rike Handelsmannen gick sin väg. Sången fortsatte. Det blåste kallt genom dess tunna klädnad.

Så mötte den en Beskäftig Fru.
- Vad är det för en sölkorv? sa frun bistert. Hon kunde inte tåla att inte alla hade lika bråttom som hon.
-Jag är en Gammal Julsång. Din mor brukade sjunga mig, du minns mig nog. Sjung mig, du!
- Skulle jag ha tid att sjunga julsånger just nu, strax före jul! Jag måste ha storstädning och salta julskinkan och baka kakorna och lägga lutfisken i blöt och tvätta och mangla juldukarna och polera silvret och skura och damma och...

Mera hörde inte den Gamla Julsången, för den Beskäftiga Frun var redan långt borta.
Regnet hade upphört, marken var frusen och kölden bet, men alltjämt vandrade den Gamla Julsången omkring och sökte någon som ville sjunga den.

Då mötte den en Berömd Skald. Den Gamla Julsången blev glad.
- Jag är en Gammal Julsång, sa den till skalden. Du minns mig säkert. Skulle inte du vilja sjunga mig?
Skalden stannade och såg noga på den Gamla Julsången.
- Jaså, en Gammal Julsång! Så du ser ut! Du rimmar ju! Och har rytm! Skulle jag kunna sjunga någonting sånt! Jag är en Berömd Skald, alldeles modern. Sånt här sjunger jag:
I ensamhet trots att jag inte vet om du är
en gröngul frossa
stor större störst...

Den Berömda Skaldens röst försvann i fjärran, för den Gamla Julsången sprang sin väg så fort den förmådde.
Bedrövad satte den sig på trappan till en gammal stuga.
- Jag måste nog dö. Ingen minns mig längre, ingen vill sjunga mig.

Då kom en gammal gumma gående på stigen med ett litet barn vid handen.
- Titta, mormor, någon sitter på vår trappa, sa barnet. Mormor såg med sina gamla, skumma ögon och trots att hon var nästan blind kände hon igen den Gamla Julsången.
- Det är ju den Gamla Julsången, utropade hon. Redan min mormor lärde mig den, så gammal är den!
- Sjung mig, du, bad sången med sina sista krafter.
- Kom föralldel in, sa gumman. Och sången steg in i den fattiga varma stugan.

Och gumman började sjunga med sin svaga, spruckna röst och barnets ljusa stämma föll in i sången. Och den Gamla Julsången var inte längre en grå trashank utan klar och strålande och dess mantel lyste som stjärnor.
Och den lilla stugan blev högre och högre och sången bredde ut sig och tonerna flög över den dystra och sorgsna jorden. Och alla som hörde den glömde sin brådska och sina bekymmer och föll in i sången. I sin barndoms Gamla Julsång.
O DU HELIGA, O, DU SALIGA....

(Marjatta Kurenniemi, ur Kun omena puussa. Övers. från finskan av Gunvor Åfeldt och bearbetad av Eva v. Zweigbergk, publicerad i Barndomslandet: Under himmelens fäste, 1964)

Nå har jeg malt to strøk grundfarge på de tre kjøkkenvinduene.
Malte det andre strøket nå i morges, så jeg regner med å få tid til å male første strøket maling i kveld  - etter 12 timer.
Det blir veldig lyst og fint.
Stuevinduenen får jeg ha som mål å male til påske.

Og så har vi sjuke unger.
Forrige uke var jeg hjemme med småjentene, og det ser ut som det blir likedan denne uka, bortsett fra at nå er Storebror også hjemmen.
Det er forkjølelse, øyebetennelse og ørebetennelse....
*sukk*