Fembarnsmamman

Lillkatten äter skinka.
Och så har hon varit i tvättstugan och ätit lite kattmat,
så det har vändt nu.
Just nu sitter hon på armstödet på soffan och tittar på mig med uppvakta ögon.
Ja, nu tittar hon till och med på sladden till datorn som rörs sig i takt med att jag skriver - med jakt i ögnen.
Så här är det verkligen på bättringsvägen.
Hon hade nog ett kort dygn nu, när det va lite jobbigt.

Hon är så duktig när jag ger henne penicilin och när jag tvättar kring dränet.

I morgon ska vi till veterinären och ta bort dränet.

Djurplågeri ... nä det tror jag knappast vi kan tala om.
Hadde katten sprungit i väg, protesterat, bitit i från eller skrikit ... ja, då, ja.
Men hon som annars brukar gömma sig, håller sig nu nära oss.
Hon vet vad som gäller när jag lägger henne på rygg i knääet, men hon protesterar inte.
Och hon kan bitas ifrån om hon vill, det vet vi!
Hade veterinären tyckt att detta va för plågsamt för lilla djuret så hade dom aldrig gjort nåt åt det, då hade vi fått ta valet när vi kom in med henne i söndags.

...
Nä, nu ska jag betala räkningar.