Fembarnsmamman

Tänk om jag skulle ta mig tid att skriva om alla tokigheter som sker här i huset...
Då skulle det ske ännu fler tokigheter *skrattar*, det är just de derre minuterna när jag vänder ryggen till som det sker.
I går hade jag satt på ugnen för att värma mat till middagen.
Jag gick från köket och några minuter efter kommer småflickorna efter mig och säger "Mamma, kom och titta på köket!" och va mycket, mycket angelägna.
Jag kände redan då att det luktade bränd plast och trodde att det hade varit plastmuggar/tallrikar i ugnen.

Men icke.

På köket möter mig tjock, vit/grå rök.

'Någon' hade satt på en platta på spisen på högsta värmen,
och på den platta stod en plastbunke med ännu en bunke samt några glas och muggar i.
Och den höll på att smälta ner.
Och fy vad snabbt den smältade!
Och fy för en hämsk tjock rök!

Och självklart gick brandvarnaren igång.

Och småflickorna jagade jag ut - inte kunde nån va inne i det derre!

Jag lade en gjenomdränkt klut på plattan och öste vatten på den tills det slutade ulma.

Och så satte jag mig ute på trappan och väntade på Gubben.
Inne gick det inte att va.

Det va därför vi åkte till scouterna allihopa i går...

Det luktar fortfarande...

I alla fall: Nu sitter båda små änglarna bakom mig. Nu vet jag vart dom är och vad dom gör.
Man får va på alerten hela tiden!
Det är knapt jag vågar gå på toa när jag är ensam hemma med barnen...

Det är inte konstigt att jag har fått stress-diagnose av läkaren...